Sven Strombergs Orphans Home

Som många av er vet befinner jag mig i Tanzania för att i två månader till bland annat jobba på ett barnhem. På detta barnhem bor det totalt 62 barn i åldrarna 6-18 år. På vardagförmiddagarna har barnhemmet en förskoleklassför alla barn mellan 2-6 år som bor i byn. Barnen delas in i två klasser, en för de lite större barnen där de får lära sig enkel matte, engelska och att läsa och skriva. I den yngre klassen lär de sig alfabetet, att räkna, färgerna och former. Undervisningen blandas med lekar och sånger. Ca 50 barn kommer varje dag för detta. Efter ett par timmars undervisning och lek samlas de i matsalen för att få välling innan de går hem igen. För många av barnen är det det enda ordentliga mål mat de får på en dag. 

De äldre barnen på barnhemmet går antingen till grundskolan eller en gymnasieskola, beroende på hur gamla de är. Det finns en grundskola i byn som de yngre barnen går till, medan de äldre barnen måste färdas långa sträckor för att ta sig till sina skolor. Den närmaste gymnasieskolan ligger 10 km från barnhemmet enkel väg. Då barnhemmet inte äger en bil måste barnen ta sig dit själva på cyklar. Det fungerar ganska bra för dem när det är torrperiod. När det är regnperiod innebär det dock stora problem då stora delar av vägen spolas bort och resterande delar består av lera och gyttja. Detta innebär att de ofta kommer för sent till skolan och att de ibland inte kan gå till skolan alls. Någonting som påverkar dem negativt i deras skolgång. 

Att barnen bor på barnhemmet innebär att de får en chans att gå i skola, en chans till utbildning och att kunna ta sig uppur fattigdomen. De får även ordentliga mål mat, nödvändig sjukvård och kläder samt en plats att sova på nätterna. För att inte tala om den familj och den kärlek de får där. 

På lång sikt är planen att barnhemmet ska kunna vara självförsörjande, det är dock en lång väg tills dess. Just nu kämpar barnhemmet rent ekonomiskt. I Sverige säger vi att det kostar en familj ca 1 miljon svenska kronor per barn från födseln till 19-årsdagen. Tänk då vad kostnaderna för att ta hand om 62 barn blir. Deras huvudsakliga inkomst får de från donationer, fadderverksamhet, från försäljningen av majsmjöl (som de maler på barnhemmet) och från en liten affär som de driver som säljer kontorsvaror. Trots detta är det en kamp för att få verksamheten att gå ihop. Det finns alltid hål att fylla. 

I framtiden så skulle de vilja förverkliga tre mål, de skulle dels vilja starta ett apotek i byn eftersom det är ett par mil till närmsta apotek och då de flesta personer i byn inte har tillgång till bil eller råd att ta bussen skulle det underlätta för många. Överskottet från försäljningen skulle sedan gå till mat och utbildning för barnen. En annan dröm de har är att köpa en minibuss så att de äldre barnen kan komma till skolan även om det är regnperiod. Deras tredje mål äratt köpa in några datorer och börja ha datalektioner, främst för de äldre barnen men även för andra bybor. Att kunna hantera en dator är ett viktigt redskap för att kunna få ett jobb och kunna ta sig upp ur fattigdom. 

Att ha en chans till en framtid borde vara en självklarhet för alla barn, oavsett om du är född i Sverige eller om du är född i Tanzania. Att kunna ge av vårat överflöd för att hjälpa dessa barn betyder förmodligen mer än vi någonsin kan föstå. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något.